...inte det var sant!
Jag stod vid diskbänken och hade börjat med maten..... försökte att tänka på någonting annat än kissen, vilket givetvis inte gick...
Så plötsligt så hör jag ett jamande! Tänker, att det bara mitt huvud som spelar mig ett spratt igen, men jag går och kollar vid balkongdörren, som så många gånger förut, och gissa vem som står DÄR!!! Min Kisse!!!!
Åååå vad glad jag är, han blev nästan arg på mig så hårt kramade jag honom... =)
Han var jätte hungrig, och för att inte tala om kelig...=)
Nu sover han som en stock....
Tack Marie! Jag tro det var din hårt hållna tumme som gjorde det...;)
Kram
Hihihi...ÅHH va underbart!!
SvaraRaderaSkönt att han är hemma igen :-)
// Kram Marie
Åhh, vad skönt:-), nu får det vara slut på försvunna katter för eran del tycker jag!!
SvaraRaderaKram Tezz
Skönt gumman
SvaraRaderaÅh, vilken underbar känsla.
SvaraRaderaGud så skönt att han kom tillbaka.
Hoppas vi kan ses snart.
Kram // Anna